livet från barn till vuxen
Vad är de första man tänker på när man var barn? Jag kan minnas att jag står i ett klass rum. Tro de kan var när jag börja i 1an, men inte helt säker. jag minns hur trygg jag kände mig då.som att de inte fanns nå eller nåt som kunde göra en illa. jag kände mig alltid trygg som liten,även om saker inte var dom bäst i bland. så tycker jag att jag har haft den en trygg å kärleks full uppväxt. Jag tro inte att de är därför allt är som de är i dag. kanske löser de på vägen! vem vet de hoppas jag alla fall med de här.växte upp i ett litet samhälle, Skola. affär. mack. ja men de som ska finns bittra människor sån som aldrig åker där från.Om inte en gång per år när familjen åker till thailand. Läser tidning å spanar igenom fönster på natten. prata om allt å alla fast dom ligger med sin bästa polares fru/man. gnäller på alla 08. Men vad gör de de är som lite små mysigt på nå vis med. saknar en då mitt förra liv om man kan säga så? tiden har en då gått snabbt allt som hände för 4-5 känns som de var i går. känns som 2 år sen man va 17. om de skulle gå skulle man vill leva om sitt liv då? jag vet inte svårt att säga. jag mena jag skulle vill ha den där normala uppväxten med pappa å reser fotbolls läger å allt. men samtidigt ne fuck that . livet är ju fullt av väger över allt ta du den hamnar du på den. så vad är rätt?
